Deprimerad.

Just nu känner jag jätte deprimerad.
Jag har även hoppat över att jobba på ee, gick omkring stan och bara browsade, och bakade en kladdkaka.
Men ingen hjälper.
Jag fortfarande känner deprimerad.

Han är i kriget.
Vi är inte så nära nu, men ändå.
Vi har varit kompisar sedan typ jag föddes.
Jag var i kär med honom för längre än jag borde ha varit.
Vi kom så nära.
Och även om han är inte riktig "my type"
Jag är inte i kär med honom nu längre.
Men jag fortfaranade älskar honom.
Som en kompis, som familj.

Och nu är han mitt i kriget.
Han har varit i iraq för typ 10 dagar.
Men jag visste inte.

Och jag vill inte förlora honom.
Jag vill se honom en gång till.  Minst.


Till vem som helst.
Någon som lyssnar.
Låt han återkomma.
Låt han leva genom det här.

Jag ska försöka vara glad.
Jag ska försöka att inte gråta över det här.
Men jag kan inte lova att det kommer att bli så.

Jag måste ta det här iväg från huvudet, innan stockholm.
Jag kan inte tänka om det här.
Jag bara kan inte.