Every time.

Just when I think I'm finally okay again
It hits me hard and fast that I'm really not.

I guess I have some figuring out to do.
Blah blah blah.
I'm terrified of leading a normal 9-5 life
blah etc etc blah

I'm not okay and I lost myself in that
But after crying for the first time in just over 2 years
I'm starting to feel like me again
and starting to laugh at how ridiculous this entire bitchfit was.

I know who I am
and I really am tired of being taken for granted by nearly everyone I know
So...whats the big deal?
Why I felt so upset is really beyond me.
If I want change I have to make it happen.

This past year I have been barely holding myself together
Every now and then I felt happy but often I felt depressed with no good reason.

Going on my no-secret rule. Heres a few.
I'm self destructive.
I've been depressed pretty much all year but covered it up cause I didnt want to burden anyone with my problems.
I've been near suicidal twice this year.


But those philosophies that I picked up in Sweden are still with me and have become integrated in my personality.
No secrets.
No overreactions.
Life is simple if you let it be.
People are complicated and you just have to accept that.
Sometimes you can't help what you want.
Sometimes you can't help what other people want.
Cheesy as it sounds, every wound heals with time.
People come and go in your life, but be grateful for every second you had with them.
Appreciate people but don't throw yourself under a bus for someone who can't do the same.



Hey.
Look at that.
All better.
Just needed a dose of my own therapy.
Huh.
Förlåt om någon läste hela grejen.
It was more for me than anyone else.

Deprimerad

Ibland orkar man bara inte.  För många gånger har någon sagt till mig att jag är ett fiasko.  Att jag kommer aldrig göra någonting bra med mitt liv om jag fortsätter som jag vill.  Att jag är en besvikelse eftersom jag är så jävligt konstig och förändras hela tiden.

Men livet är för kort att göra eller vara motsatsen.  Fuck that shit, liksom.

But it still stands.
I'm tired of being a failure.

Efter att ha sovit dåligt efter en sjuktbra kväll (såg Glitch Mob) det kändes nästan orättvist att känna så här.  Deprimerad, arg, osocial...Orkade absolut inte med familjen, ville bara fly till en egen lägenhet där jag kan låsa dörren och bara isolera mig från världen.  Jag hatar att svika folk och jag hatar att bli besviken med folk.

Idag känner livet onödigt.




Fuck this.
Fuck everything.
Allting jag rör blir helt fuckad upp anyways.
Vad. är. jävla. poängen.
Godnatt.

Wait.

Du kan läsa det här alltså?

Liberated

Nu har jag tagit bort min Facebook. Det är säkert bara tillfälligt, men jag behöver det.
Jag måste fokusera lite igen.  Livet går bra, men om jag vill att allting ska börja come together liksom måste jag prioritera vad jag vill i framtiden.

Några saker att tänka på:
- Hitta ett jobb
- Bygga kredit (vet inte om det är samma på svenska. "Build credit" alltså.)
- Lyckas med sommarkurser
- Köpa en ny mobil
- Skaffa en bil
- Flytta in till den nya lägenheten (dock det är inte tills mitten eller slutet av augusti)

Ja men nu är det dags för läkarbesök. Och kanske lite mat.

Wish me luck.

Bara Jennie Jennie Berg

Grattis på födelsedagen bästis! :P
Hoppas att vi får träffa igen snart! Enjoy today, you really deserve it! :D

Mycket Mycket Mycket

Att beskriva allt som har hänt sedan mitt senaste post känns lite obehagligt.  Men att säga det inte är kul eller viktigt är ett skämt.  Maj och juni har varit ASKUL.  Även med alla dryga saker.

För det första.  Dallas Mavericks är world champions ju.  Hur kul är det?? Grät nästan när de vann.  En spännande match var det verkligen.

In other news.  Jag har varit på kampus och hemma hela tiden, varit på den hetaste gay klubb (heter det så?) i Dallas, träffade en kille, fått mitt körkort (!!), tar hand om en fisk som heter Dave, sökt efter en lägenhet i närheten av kampus med en kompis (alltså, han och min andra kompis ska bo där, jag ska bo på kampus igen), varit på en Krump show-off, sökt jobb, fått mitt TABC certification, registrerat till sommarkurs, och fixat min gitarr.

Whew.

2-2

MAVS TOOK THE WIN TONIGHT IN A SUPER INTENSE LAST FEW MINUTES.  I SWEAR I STOPPED BREATHING SO MANY TIMES.

Jag har alltid varit en Mavs fan, men det här är ju finals och då blir jag EXTRA exalterad.
Much love since Hoop Camp i 1999 eller 2000, minns rakt inte.

Also, det är viktigt att skype händer snart. Mycket att berätta.